Härarbete är något så självklart som att man ska arbeta där man gör det bäst. Ja, visst låter det logiskt? Varför gör vi då inte detta? Varför utgår vi från att det finns ett bästa sätt? Borde det inte rimligen vara så att olika människor arbetar bäst i olika miljöer. Vill vi inte att medarbetarna ska prestera så bra som möjligt?

Ja, arbetsmiljölagar och annat kanske försvårar detta praktiskt, men skulle det inte vara en idé att släppa lite på kontrollen och ge medarbetarna möjligheten att arbeta där de presterar bäst?

Visst det innebär att tilliten mellan medarbetare och chefen måste finnas när man befinner sig på olika platser, men om vi ska vara ärliga så kan vi på många sätt kontrollera att medarbetaren arbetar ändå om denne exempelvis arbetar vid datorn. Är du kontrollerande kan du t.o.m. koppla upp en webbkamera och se dina medarbetare direkt från din egen dator. Anna Anka är väl ett bra exempel på hur kontrollerande chefer dygnet runt kan se sina arbetstagare. Ni har väl sett det avsnittet? *skrattar*

På Telias sida kan man läsa en intervju  om Härarbete:

”Att härarbeta går precis lika bra på småföretaget som i jättekoncernen. Härarbete är en individuell fråga. Men oavsett storlek måste organisationen vara öppen för nya arbetsformer.

- Det gäller också att den enskilda medarbetaren verkligen visar sin chef och sina kollegor att hon eller han blir effektivare. Den som missbrukar möjligheten till härarbete ska inte få ha den kvar. ”

Teo berättade under sin föreläsning i höstas att han  arbetar bäst med redovisning från en paradisö. Därför brukar han åka utomlands när det är dags för redovisning.

Var arbetar du bäst? Är det verkligen i kontorslandskapet på jobbet? Är det hemma? På ett kafé? I en källare? Ja,var arbetar DU bäst?

I Tomas Wennströms blogg What’s Next kan man läsa en intervju med Fredrik Hären (Teos bror). Där säger Fredrik:

”Ska du till Florida två veckor – boka tre, och jobba den första veckan, föreslår Fredrik. Eller köp ett lågprisflyg och jobba borta några dagar.

Själv lever Fredrik som han lär. När What’s Next träffar Fredrik Hären sitter han i bar- och cafédistriktet Hohai i Peking. Fredrik dricker en kaffe på en brygga vid en av sjöarna i området och går igenom sina mejl.”

Låter det inte härligt?

Avslutningsvis som John Steinbeck sa:
”Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise”

Är det inte dags att vi börjar tänka lite annorlunda?

Borde vi inte fundera över hur vi lägger upp ett arbete som utgår från att man arbetar (iallafall då och då) i den miljön som får oss att arbeta bäst?

Storytelling, att emotionellt påverka och ladda organisationer, varor och tjänster med berättelser är en välkänd strategi många företag använder sig av.  Korta, underhållande och minnesvärda historier som bygger upp företagets identitet. Ica använder sig av Stig och hans personal i korta reklamsnuttar, IKEA och dess grundare Ingvar Kamprad finns det en uppsjö av historier kring.  Det gemensamma för historierna är att de är starka berättelser som berör.  Är inte du värd samma framgångsrika marknadsföring?

Jag skrev i mitt förra inlägg om ”personal branding” och tänker fortsätta i samma anda. Till min stora glädje kommenterade Per Frykman på mitt förra inlägg och han fick mig att öppna ögonen ännu mer för det professionella ryktet och personal branding. Utifrån det inlägget  och Per Frykmans kloka ord började jag fundera på ifall man inte kan använda samma tankesätt kring sitt personliga brand som när man bygger upp ett företags varumärke?

Så här resonerar jag:
Människor berörs och reagerar utifrån sina känslor. Precis som man berättar historier som stärker en vara eller en organisation, kan man självfallet även ha små berättelser som underhåller och stärker ens eget varumärke. Berättelser som visar på ens styrkor och svagheter, historier som ger liv till en cv och som berättar vem man är. Historierna hjälper oss att bygga en helhet. CV och fakta är bra, men en riktigt bra berättelse gör att man blir ihågkommen och bygger upp ens varumärke.

Sveriges Mr Corporate Storyteller, Matts Heijbels svarade  i december på en fråga om hur man kan använda storytelling vid marknadsföring av sitt företag. Hans råd var följande:

• Reflektera över vad du vill att lyssnaren eller läsaren ska tycka och känna
• Ge berättelsen en tydlig poäng och gärna en skarp dramaturgisk vändpunkt
• Tala om det du upplever som sant – även om du inte kan kontrollera alla detaljer
• Lasta inte in för många siffror och för mycket fakta
• Sikta mer mot hjärtat än mot hjärnan
• Ha klart för dig varför du sätter just den berättelsen i arbete
• Sprid berättelsen i alla tänkbara sammanhang
• Var inte rädd
• Kom ihåg att även en miniberättelse kan göra underverk

Tror ni som mig, att hans råd även fungerar om vi vill stärka vårt eget personliga varumärke?

Vad passar inte bättre än att avsluta med en välkänd Kamprad historia? Denna återges på Matts Heijbels sida, Storytellers och är skriven av Rasmus Malm den 5 december 2004 på DN.

Plats:  Ikea, Kungens kurva, Stockholm. Regnet har just börjat falla över parkeringen. Min vän tittar allvarligt upp mot himlen och sedan mot varuhusets entré. Han skiner upp:

”Visste du att de sänker priserna på paraplyer när det regnar. Någon chef tyckte att det verkade konstigt när Kamprad berättade om idén. Då sa Kamprad: Jodå, vi ska sänka priserna när det regnar. Vi är folkets Ikea.”

Jag berättar episoden från mitt Ikea-besök för Matts Heijbel, som arbetar som storytelling-konsult. Han suckar njutningsfullt. – Det är kanonbra! Jag ryser när du säger det. Jag ryser för det du berättar är ett exempel på så jävla smart marknadsföring.

Dags att fundera över vilka historier från mitt liv som kan stärka mitt varumärke! Har ni några bra exempel på episoder från ert liv?

Det talas mer och mer om det personliga varumärket. Per Frykman påstår t.o.m. att ditt rykte och det personliga varumärket är avgörande för din karriär. Här hjälper inte ett bra cv med goda referenser. Enligt Per Frykman är det osannolikt att ett cv skulle kunna fungera som huvudsaklig källa i en tid när förändringarna sker snabbt och nya förutsättningar för ett arbete snabbt uppkommer.

Nick Corcodilos en av USAs mest kända headhunters är inne på ungefär samma spår som Per Frykman. Han säger att ett cv ska berätta en historia och bygga ditt varumärke. Annars blir det platt,tråkigt och leder ingen vart.

Enligt många är cv något föråldrat, men jag måste ändå ifrågasätta ifall detta är en önskvärd utveckling. Har inte tidigare erfarenheter och kunskaper någon betydelse? Självfallet kan inte tidigare bedrifter garantera succé i nya arbeten, men säger  inte cvt något om en person?

Jag anser att en persons faktiska kompetens borde gå före personlighet. Är inte risken att man missar bra möjligheter som företag om man endast går på hur bra en person marknadsför sig, istället på vad den faktiskt har presenterat? Vad har större värde på arbetsmarknaden? Vem är den största risken för en felrekrytering?

Är det då dags att slänga bort de gamla cvt och istället satsa på en annan typ av marknadsföring av oss själva?

Jag tror att det traditionella cvt har ett syfte, men kanske borde kompletteras med utvecklingens nya möjligheter och bli mindre stelbent.

Avslutningsvis ord från Gary Vaynerchuks bok ”Crush it”:

”Mark my words, if you want to stay relevant and competitive in the coming years — I don’t care if you’re in sales, tech, finance, publishing, journalism, event planning, business development, retail, service, you name it — you will still need to develop and grow your personal brand. Everyone — EVERYONE — needs to start thinking of themselves as a brand. It’s no longer an option; it is a necessity.”

Det är en rapport som jag tror kommer diskuteras och debatteras under den närmsta tiden.

Rapporten beskriver bl.a. att arbetssökande ofta saknar den utbildningen som arbetsgivaren efterfrågar. Att vi har detta glapp mellan vad de arbetssökande innehar i kunskap och vad som efterfrågas är ett av de stora problemen på den europeiska arbetsmarknaden. För att vi ska kunna ta oss ur arbetslösheten som den ekonomiska krisen medfört måste detta glapp åtgärdas, påpekar rapporten. Krisen har  dessutom slagit hårdare mot vissa grupper; ungdomar, invandrare och lågutbildade arbetstagare.

Att vissa grupper drabbas hårdare mycket på grund av att de saknar utbildning har väl ingen missat, men jag anser även att högskolorna och universiteten i Sverige är dåliga på att matcha utbildning mot vad arbetsmarknaden efterfrågar. Inte minst bland de olika HR och Personalutbildningarna.

Jag har både studerat AKPA (arbetsmarknadskunskap med management) och PAO (personal, arbetsmarknad och organisation) vid stockholms universitet. Där har vi två exempel på olika sätt att utbilda människor inom samma område.

Båda utbildningarna har sina brister och sina fördelar, men jag ser det som ett problem att PAO utbildningen inte kopplar vetenskapen till de verktyg man behöver ute på arbetsplatserna. AKPA har väldigt mycket ”casestudier” vilket jag tror är en bidragande orsak till att mina kursare från den utbildningen snabbare får arbete och får arbeten på HR avdelningar. De matchar arbetsgivarnas behov på ett helt annat sätt.
Eftersom studenterna dessutom blir yngre och yngre och ofta saknar tidigare arbetslivserfarenhet tror jag dessutom att det är desto viktigare att de får ”praktisk kunskap” som de kan ”hänga upp vetenskapen på.
Jag anser att vi överlag måste bli bättre på att matcha utbildningar mot arbetsmarknaden och jag tycker att det är en skam att det idag utbildas människor som inte anses anställningsbara när de tar examen.

Hur ser ni på det här problemet?

Det är mycket som var intressant i rapporten och jag återkommer imorgon med fler tankar.
Det var allt för idag gott folk!

En kris som avspeglade sig i alla delar av samhället. Min väg som tidigare var rak började ta oväntade omvägar. Omvägar som skapade nya perspektiv. Nu står jag här ett år senare och funderar över vad jag egentligen vill. Det som tidigare kändes självklart är inte alls lika självklart idag.

Det enda jag vet är att jag är på jakt efter nya erfarenheter. Ska hitta tillbaka till den raka vägen, finna en karriär jag trivs med och njuta av livet. Vill du följa med?